loppingvin

Natten till idag var himmla jobbig, Denise mådde pyton och hände en sak som gjorde att jag helt enkelt fick stanna hemma från jobb, ville inte lämna min dotter på det viset som hon befann sig i.
Idag har jag suttit och pratat med henne och jag hoppas verkligen att hon har tagit till sig liiite av vad jag har pratat om?.
Ibland känner man sig bara SÅÅÅÅÅ frustrerad som förälder, man vet inte hur man ska gå till väga för att allt ska bli bra igen.? Jag vill så gärna bara lägga mig ner med henne och krama henne hårt och det gjorde jag inatt men jag vet lixom inte om hon tar det till sig?  Nu har hon haft en kompis hos sig hela dagen och det är ju skönt för då kommer hon på andra tankar, men samtidigt kunde jag ju inte prata ordentligt med henne förrän kompisen gått hem.
MAN MÅR HELT ENKELT DÅLIGT NÄR ENS BARN MÅR DÅLIGT! spelar nog ingen roll hur gammla de blir!!
Idag har det nog dock varit extra känsligt för henne eftersom det har legat *vår* i luften och man då helt plötsligt får andra tankar och känslor! ja typ det man kallar *VÅRKÄNSLOR* hur lätt är det att komma ifrån den biten efter en LÅÅÅNG IHÄRDIG VINTER?
Idag ska jag inte tillåta henne att gå ut, utan hon ska ta sig ett varmt bad och bara koppla av, sätta på sig lite myspyskläder o sen få sätta sig i mitt knä och bara VARA!  få vara den där lilla flickan som hon en gång var, då mamma betyde allt för henne...så ska hon få känna idag oxå efter sitt bad, och även jag vill återigen känna värmen från henne, och jag vill kunna ge henne den tryggheten att hon har mig där när hon behöver. NÄRSOMHELST!!!

Lite deppigt inlägg kanske men livet kan ju som sagt inte alltid vara en dans på rosor, mina föräldrar hade nog inte en dans på rosor med mig o mina bröder heller...det tillhör väl alla föräldrar antar jag? på ett eller annat vis?