känslor
Känns som om alla mina känslor börjar komma upp till ytan och jag har lätt att ta till tårarna när som helst,,,JÄTTEJOBBIGT är det!
Idag på jobb var det VÄLDIGT annorlunda mot vad det brukar vara och det gör ju inte saken bättre kan jag tycka! Jag fick helt enkelt ett schema som inte alls var likt det som jag brukar göra???? o jag fattar inte varför de ska spela med schemana på detta viset? varken vi anställda eller vt mår bra utav det! MEN så länge jag klarar mitt jobb och mina arbetsuppgifter så skiter jag i vilket egentligen! MEN VISST BLIR MAN FRUSTRERAD!!!!
Sen är det när man träffar Lisette på jobb...Visst alltid kul att SE henne men känslorna lixom svämmar över! ( kan inte längre fråga henne om hon kommer hem ikväll?, inte heller om hon har sett smulan?, inte längre om jag ska spara middag till henne?) JÄTTEJOBBIGT ÄR DET!
känner mig VÄLDIGT sårbar just nu måste jag erkänna.
men jag tror att det HELT ENKELT har blivit FÖÖÖÖR MYCKET på sista tiden! Man hinner inte med att ta in alla intryck som sker runtikring en!
Det där med känslor är alltid jobbigt kan jag tycka, man vet inte riktigt om man har visat känslorna på rätt vis i livet? menar det finns såååå många sätt att visa att man t ex älskar en annan människa på.
och jag tror att man lever som man själv har blivit upplärd???!!
Mina barn förstår ALDRIG hur mycket jag verkligen ÄLSKAR DOM!!
JaJa..nu ska jag fortsätta filla
SOV GOTT!!!
Jag förstår, även om jag än så länge har mina barn hemma så förstår jag.
Denna enorma kärlek som bara ökar och ökar... kanske för att man mer och mer förstår att man har dem till låns. Men vet att de ska vidare, de ska bli vuxna, flytta, få egna barn ett eget liv... Det är så..och ja...
Jag får mindre och mindre betydelse, mindre plats i deras liv och så ska det vara... men jag vill inte att det ska gå så här fort!!!
Ibland skulle jag vilja skruva tillbaka tiden och få göra massa saker med dem igen, få njuta ordentligt och ja... få ha dem i min famn, kramas och kelas.
Jag förstå Annette....
Stor kram på dej
