till veterinär återigen

Idag fick jag återigen åka in med lilla smulan till farbror Dr, börjar tycka att det känns ganska jobbigt just nu men som sagt...mår inte hon bra så mår heller inte jag bra.
Det var/ är ju samma med ens barn när dom var små och inte kunde berätta vad som fattades dom, eller nu som när Lisette hade jätteont i örat, man går och tänker och grubblar tills man nästan själv blir sjuk och man känner sig så maktlös av att inte kunna göra något, den enda trösten man har just då är att ringa ut och fråga och höra vad dom anser, många gånger ger dom en bara lite råd om vad man kan göra, eller oxå säger dom att man ska komma in på undersökning.
Såg redan imorse att hon inte var sig lik, hon ville gärna tvätta på sårställena och hon darrade i kroppen och gömde sig under soffan mer eller mindre hela dagen.
Hennes allmäntillstånd var sig helt enkelt inte likt, så jag ringde och fick besked att jag skulle komma dit med henne.
Hon kan ev ha en infektion i kroppen utav något av såren, det ena såret där dränaget sitter var helt igentäppt, och ändå har jag försökt vara noga med tvätteriet. Men jag tror nog att jag måste ha hjälp med att hålla henne när jag tvättar henne så att man kommer åt öppningarna helt och hållet ( det är viktigt att hålla dom öppna)
När jag har tvättat henne så har jag nog mest tvättat runtomkring, inte sådär jättenära öppningen och då är det klart att där bildas var som sen stelnar.
Jag fick även antibiotika till henne som jag ska hämta ut med en gång i morgonbitti just pga av den ev infektionen.
Nu har hon i alla fall ätit lite, druckit lite och varit på toa för att bajja och nu ligger hon lugnt och stilla och sover.
( skönt att se henne lugn ) utan att hela tiden försöka slicka.

Och snart kommer väl smulan se ut så här:


Menar hon är ju inomhus hela tiden och rör sig inte på samma sätt som innan :))

(tur e väl att man kan skojja lite va?)


Idag kom förresten Felle hem efter att ha varit borta nästan på en vecka :)
skönt att få hem honom för trots att man har haft fullt upp med smulan så har man ju saknat lille Felix, hans trippande efter mig hela tiden *hihi* jo för han följer mina fotsteg vart jag än går.
Hans tiggeri varje gång man fixar nåt att äta.
Hans vaktande i trädgården
Ja hela hans personlighet.
Familjen är fullkomlig igen :)
och Felix e lycklig över att vara hemma!


Kommentarer
Postat av: jayne

Usch usch!!!!! Hur tar Felix detta med Smulan, märker han av det eller är han som vanligt???

Jag håller med dig i det där med hur man blir när ens anhöriga är sjuka. Är man själv sjuk så är det liksom inte så stor fara... vad då ordnar sig... men ens barn och djur (ok och make)...hjäääälp.

Hoppas hon nu kan få läka och bli bra igen.

2011-07-14 @ 10:26:21
URL: http://jayne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0