ibland undrar man?

ja visst kan man väl ibland undra över sig själv? eller är det bara jag som ibland funderar över hur jag ÄR SOM MÄNNISKA? nä jag tror att alla kommer till den punkten någon gång i sitt liv då man verkligen *stannar upp och frågar sig själv* VAD ÄR JAG FÖR EN MÄNNISKA I DETTA LIVET!!??
Och om jag ska förklara mig som människa så kommer det låta som så här:

: Jag heter annette och jag är 45 år gamal
:känner mig dock inte som 45 år
:jag är väldigt mån om *de mina*
:vill allas bästa
:väldigt svårt för att såra medvetet
:får ångest om jag sårat någon
:tar hellre skit än ger skit tillbaka
:väldigt naiv
:är väldigt känslomässigt engagerad i förhållanden
:tror inte på framtiden men försöker ändå leva med att försöka tro på den
:blyg och försynt
:kan få väldigt svarta ögon om det visar sig att någon är dum
:rolig och klumpig mellan varven
:lite smått förvirrad
:tror på spöken och andar
:öppnar mig bara till sådana som jag kan lita på
:känner ofta på mig om något är fel eller rätt
:ser ofta människors dåliga/respektive bra sidor
:lite av en tankeläsare
:ansvarsfull
:punktlig
:feg

ucsh...detta var svårt!! men en del av det jag säger stämmer ju, men ändå finns där SÅÅÅÅ MYCKET ANNAT som jag stör mig på med mig själv. Jag skrev ju att jag var naiv...och japp..det beror ju på i vilket sammanhang man menar med att vara naiv? finns ju så mycket saker man kan vara naiv i :) Just nu är jag väldigt naiv när det gäller vissa saker här hemma och jag har väldigt svårt för att *KOMMA TILL SKOTT* oxå pga det jag skrev ....att jag är rädd för att såra....sen spelar det lixom ingen roll ifall jag själv har blivit sårad eller blir sårad just NU!!  OCH visst kan man väl då kalla det att vara NAIV???
Dessa frågor har jag frågat mig mer och mer för varje dag som går och jag måste försöka komma underfund med vart jag står i livet när det gäller allt detta!

Varför ska jag tillåta mig själv att ev bli illa bahandlad? och ändå vara så rädd för att göra människan som behandlar mig illa, illa tillbaka??? Jag förstår mig inte på mig själv ibland? Jag är ibland ett stort frågetecken inför mina egna ögon?
jag måste vara en väldigt osäker själ i hjärtat eftersom jag bara låter allt fortgå!!?
Istället för att slå näven i bordet och göra slag i saken det som jag EGENTLIGEN vill!!
MEN....jag är rädd för att såra!

Mina ärr kan jag leva med...men om jag skapar ärr på andra människor...????
KAN JAG LEVA MED DET?

jag vet inte?

Jag känner att jag snart måste börja *tänka* ja alltså tänka med hjärnan....inte med hjärtat som jag gjort nästan hela livet!

Jag tror att jag har försökt för mycket helt enkelt och inte fått respons för det jag vill ha ut i min värld.

SVÅRT VA!! ja jag fattar knappt själv vad jag pratar om ;))


Kommentarer
Postat av: lisette

klart du får låna den. ska börja på den idag tänkte jag :)



och mamma, du vet vad jag tycker och känner om detta inlägget. du är stark, men du vet bara inte om det själv. och du har ett liv och det är ditt liv, ingen annans. du har fått barn, hus, hund, katt och hela köret.. plus varit gift.. inte dags att göra något som är lite utanför familjeramen? något för dig själv? klart att det är en jobbig väg att bryta sig ifrån allt, men tror du inte det är hundra gånger bättre sen när man väl har gjort det? Om jag kunde förklara min och christoffers lättnad över allt så hade jag gjort det men det går inte. Inte för vi hade det JÄTTE dåligt och vi älskar fortfarande varandra så mycket, men det finns en viss befreielse inom oss, samtidigt som man ändå kämpar. men vi inser att det finns inte så mycket att kämpa för... kanske dags för dig att se det med? :)

2011-11-02 @ 12:15:12
URL: http://lajsette.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0