loppingvin

Konstigt att man längtar efter morgondagen med tanke på att min sem börjar närma sig sitt slut, men saken är den att just nu längtar jag bara efter att dagarna går och jag kan börja släppa ut min misse igen, så att hon kan bli sitt vanliga *JAG* igen, för som det är nu så är hon sig inte alls lik, hon har varit ganska sum hela dagen, men imorgon ska dom i alla fall ta bort slangarna för dräneringen..sen får man hålla koll på såren ytterligare ett par dagar.
På Måndag sen har jag tid igen för att ta bort stygnen som de sydde från allra första början så jag hoppas verkligen att kanske Måndag är vändningen för min lilla misse, att hon kan få börja bli pigg på livet igen!
Att hon kan få börja komma ut, kanske först i sele korta runder och sen mer och mer bli självständig igen.
Kommer heller aldrig mer ha grinden öppen, det var ju så den andra katten kom in i trädgården, och det är det jag tror har startat slagsmålet *REVIRTÄNKANDE*
hade dom träffat varandra utanför så tror jag inte det hade blivit fullt så allvarligt som det blev, men just när en annan främmande katt kommer in på *hennes område* då har det nog slagit slint i hennes ögon och hon är som sagt en ganska tuff liten dam ;)
Just nu är hon dock inte så tuff och det är ju det som är jobbigt att se, en liten ynklig smulakatt som varje morgon brukade komma  och prata med en, som varje gång hon kom in jamade och kallade på en.
JAG SAKNAR VERKLIGEN MIN NORMALA SMULA

så låt veckan bara rusa iväg!!

( p.s mycket katt här inne just nu men så är det för tillfället )